Vad ska man bli när man blir stor? När man läser diskussionerna kring jobb på forumet så känns det som om det flesta av oss inte är riktigt nöjda med sina arbeten. Jag kan säga att jag inte är direkt nöjd med mitt jobb, men man ska kanske vara glad att man har ett jobb i dessa tider. Men hur ska man göra för att ta sig mot drömjobbet? Det där jobbet som man skuttar ur sängen för att gå till på morgonen, där man känner att man ständigt utvecklas, att arbetet man gör uppskattas osv. Det mest naturliga är förstås att skaffa sig mer erfarenhet och mer och bättre kompetens. Men det där med erfarenhet går ju så rackarns långsamt. Då återstår kompetensbiten, men efter 4 år på högskola känns ju inte universitetsstudier som någon höjdare, de tar lång tid och man tvingas leva på studiebidrag (hur 17 klarade man sig på så lite pengar??) Och så finns det förstås 4-5 dagarskurser från någon av alla utbildningsföretag som finns, där man får mycket kunskap på kort tid. Dock kostar dom ju då uppåt 1 månadslön eller nåt... Vad ska man göra för att ta sig framåt??

2002-06-19 | 13:32:33 | Anders

När jag ser på mitt liv överhuvudtaget så är det en jäkla massa bananskal hit och dit. Det verkar vara så mycket slump alltihop. Alla här är ju duktiga människor som inte direkt behöver mer utbildning. Men jag tänker på alla "stjärnor" som blivit refuserade om och om igen tills någon sett deras talang. Han som skrev Petterson och Findus gick till 50 förlag (har jag hört) innan någon nappade. Det verkar tyvärr handla väldigt mycket om tillfällen, vara på rätt plats vid rätt ögonblick osv, vilket är lite trist. Det skulle vara som ett datorspel. Man får poäng för erfarenhet och utbildning och söker coola jobb, har man rätt poäng får man dom. Utomlands kanske, kanske USA eller London? Där verkar det finnas fler tillfällen att fånga. (eller jag vet inte)

2002-06-19 | 13:42:57 | Hanna

Ja, en liten tripp utomlands vore inte fel, det smäller nog rätt högt i en CV att ha jobbat några år i ett annat land. Svenskar verkar ju dessutom anses som duktiga, lojala osv. Men så är det ju det där med att man är så bekväm, man bor ju rätt bra, trivs in sin stad osv. Men vem vet, en dag kanske dom ringer från världens coolaste företag på Nya Zeeland och säger "Vi behöver just dig!!" ;-))

2002-06-19 | 14:22:24 | Anders

Över huvud en komplex fråga. Innan man varit runt och smakat på lite olika grejjor (även kanske olika yrken/branscher) så är det ju svårt att avgöra vad man trivs med. Nästan lättare att fundera ut vad man vill ägna sin dagliga eneergi åt snarare än vilket yrke man skulle tycka vore kul. Det är precis som den gode Anders säger lätt att bli bekväm och inte få tummen ur att pröva nya jaktmarker, men har man tur så får man en hjälpande hand av lågkonjunkturen ;-)

2002-06-19 | 15:46:07 | Matte Ö

Sen undrar jag om man inte romantiserar drömjobbet lite. Jag tycker att alla som man pratar med eller läser om som har fått sina drömjobb säger att det inte KAN vara kul hela tiden. Nu är jag en riktig party pooper och det var inte meningen.

2002-06-20 | 09:54:49 | Hanna

Nä, det är helt sant. Man har ju alltid dåliga dagar, stressiga dagar osv. Det finns nog på alla jobb (förutom bibliotekarie kanske), men för min del är det inga stora saker jag vill ha. En lite annorlunda arbetsroll, arbeta på ett större företag som förstår att det är viktigt med kompetensutveckling och personalvård. Ett företag som har fattat att om man kör på i 110 hela tiden så blir varken kunderna eller medarbetarna speciellt nöjda. Ett företag som har bra ekonomi och inte behöver "dra ner byxorna" allt för ofta...

2002-06-20 | 10:02:47 | Anders

Jag är HELT övertygad om att enda vägen att uppnå det du Anders pratar om är att starta eget tillsammans med några polare. Helt, faktiskt. Det kanske kommer...

2002-06-20 | 11:01:46 | Matte Ö

Ja det där är lite av en dröm. Men det är riktigt slitigt att vara egen. Fast kläcker man en smart idé och lyckas fiska riskkapital så kanske... eller om man vinner på Triss. 25 000 i månaden i 25 år, så att man inte behöver ta ut nån lön dom månaderna man inte har några intäkter.. :-)

2002-06-20 | 11:21:00 | Anders

Jo, men rimligast är nog att succesivt jobba mindre och mindre som anställd tills man står på egna ben. Slitigheten tror jag är mindre jobbig då man ju förhoppningsvis väger det mot friheten.

2002-06-20 | 13:46:25 | Matte Ö

Jag håller med, starta eget verkar kul men också extremt jobbigt. Min chef har semester nu men har tagit med sin bärbara dator så att hon kan jobba ändå. Hon är här på helgerna ibland, kunder ringer henne på kvällar och helger... :/ Verkar hemskt slitigt men samtidigt roligt om man brinner för det! Sen får man väl se till att det inte behövs en massa extrajobb, om det går. ;) Jag tror också att det är en idé att starta lite smått vid sidan av ens gamla jobb så att säga. Sen finns det ju alltid starta eget-bidrag, är det ett halvår man får det kanske? Då brukar man även få hjälp med lokaler och mentorer. Schysst! Se bara till att inte vara för många, två är nog max när man startar. För att få ut 10.000 i månaden betalar man som arbetsgivare 20.000. :/ Däremot är det fantastiskt bra med samarbetspartners, som kan saker man själv int kan. Dvs andra småföretag. Då kan man ta större jobb och hjälpas åt, för att sedan återgå till mindre jobb. Det är så vi arbetar hos oss.

2002-06-25 | 11:01:50 | Hanna

Namn: E-post: Inlägg: